|
Slottsfjärden
Under hösten 1932 utgrävdes och återställdes slottets igenfyllda vallgrav. Hösten 1933 gjordes två provgrävningar invid stadsparken, där stadens bryggor legat och där man väntade sig finna ett större antal föremål. Detaljundersökningarna koncentrerades på fartygsvrak, bryggor och andra större lämningar, medan föremålsfynden samlades in under arbetets gång.
I Kalmar stads tänkebok får man bara en vag uppfattning om hur det medeltida hamnområdet har sett ut. Vid slottsfjärdsundersökningen påträffades rester av pålar och tydliga spår efter uppdragna sådana, som angav läget för bryggor. Däremot var det svårare att göra en närmare datering av dessa konstruktioner. Stadsbron kunde dock identifieras. Från denna bro nådde man staden genom en port i ringmuren. Vid denna port kontrollerades de varor som fördes in i staden. Av pålkoncentrationer framgick att bron hade gått rakt ut i fjärden. Dess landfäste återfanns vid utgrävningen i stadsparken 1933. Längden borde ha varit kring 90 meter och bredden 6-8 meter. Ca 20 meter från stadsbrons yttre ände har en smalare bro anslutit i riktning norrut. Sannolikt var detta ”Öningabron”, ölänningarnas tilläggsplats.
Ett tiotal meter från stadsbrons landsfäste har en broarm utgått i sydlig riktning. De eventuellt nu kvarvarande resterna av denna täcks nu av stadsparkens mark. Av tänkeboken framgår, att söder om stadsbron ska den s.k. ”Korsbron” ha legat. Vid grävningen framgick att denna broarm haft ett tvärgående parti, som svarat mot benämningen. Längst i söder avslutas den med en grupp pålar, som anger en utvidgning. På 1650 års karta och Erik Dahlbergs teckning från 1645 har broarmen på denna plats en liten byggnad med sadeltak. Det bör ha varit det ”lilla hus” som Hysekebron (sv.hysicke = ty. Häuschen) uppkallats efter, alltså stadens kommunala avträde.
”Fiskabänken” torde ha varit en för yrkesfiskarna avsedd plats, där fiskförsäljning direkt från båtarna förmodligen ägde rum. Platsen ska ha legat söder om stadsbron och nära slottet, eventuellt i den bukt, som stranden bildat strax norr om vallgraven. En grupp ekpålar, som hittades där, har tolkats som de kan vara en del av Fiskabänken.
Strandbodarna har varit ett karaktäristiskt inslag i hamnmiljön, placerade både på stranden och utmed bryggorna. De kan ha varit byggda på pålar över vattnet. En utgrävning år 1939 visade att dessa bodar varit omsorgsfullt byggda. I dem förvarade man handelsvaror och redskap. De kunde också användas som tillfälliga bostäder.
Även slottet har haft bryggor som sträckt sig ut i hamnen. Den viktigaste bryggan borde ha varit den, som låg framför den fällgallerförsedda Vattenporten. Ytterligare en har varit belägen utanför Kungsmakstornet. När den norra vallsträckan vid mitten av 1500-talet uppfördes, lades den ut över största delen av dessa två bryggor.
En fyrsidig och en triangulär stenkista av i knut lagda, grova timmerstockar har fungerat som förtöjningsplatser i hamnområdet. Några mindre anläggningar, av vilka fyra bildar en linje snett över fjärden från slottets nordöstra postej till Talludden, har utgjort avspärrningar under oroliga tider, men kan ej dateras närmare.
Stora mängder föremål påträffades i hamnen och där staden låg. Fynden belyser Kalmars långväga kontakter och visar på tekniska framsteg. Ett tjugotal båtar och en mängd fartygsdetaljer hittades. Bland de många tusen föremål som hittades var keramik, läder och träföremål rikligt representerade. Dateringen av fynden är i många fall osäker då gyttjan inte visade någon skiktning och då hamnen varit ett livligt område som har byggts om och draggats har området blivit omrört. På grund av detta blev i flera fall dateringen beroende av jämförelser med fynd som gjorts på andra platser.
Trots många strider kring slottet visar få fynd på detta. Detta kan bero på utgrävningsmetoden, det vill säga att stora mängder slam schaktades iväg, och att de har bevarats dåligt. Enstaka armborstpilar och spjutspetsar hittades, liksom rester av en ringbrynjekrage och ett svärdfäste.
Ett pilgrimsmärke tillhör fynden av kyrklig karaktär. Det föreställer madonnan med kristusbarnet och de tre vise männen som kommer med gåvor. Märket dateras kring år 1300 och har lokaliserats till Köln.
Ett flertal kammar hittades, varav samtliga var dubbelkammar med en rad täta och en rad glesare tänder. Andra fynd är dekorerade knivskaft i brons och trä och knivslidor i läder. Skofynden omfattar ca 150 ovanläder och mer än 200 sulor.
Keramikfynden ger en bild av Kalmarhamnens internationella karaktär under medeltiden. Med hansans kontaktnät spreds produkter och erfarenheter snabbt över Europa. Enstaka kärl förmedlar traditioner från vikingatiden. Det medeltida keramikmaterialet präglas av svartgods och har nyanser från ljust grått, brungrått, gråsvart till svarta. Svartgodset har framför allt för enklare husgeråd som grytor, förvaringskärl, serveringskrus och dryckeskrus.
Detta var bara ett axplock av alla de fynd som utgrävningen av slottsfjärden gav. En del fynd av keramik och glas, finns att se i Kalmar läns museums utställning om medeltidens Kalmar. På Kalmar slott visas en utställning om fynden från slottsfjärden.
Källa:
Selling, D, 1979. Arkeologiska spår av det äldsta Kalmar. Kalmar stads historia I. Hammarström, I, (huvudred.)
|
