INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Den medeltida stadsplanen,
tomtindelningen och ägoförhållanden.
Tidigare undersökningar i området
Slutsatser och frågoställningar
Schaktning och pålning för
konstmuseet
Tekniska och administrativa
uppgifter
Sammanfattning
Kalmar läns museum har utfört en arkeologisk förundersökning i Stadsparken, Gamla staden, Kalmar. Anledningen var att Kalmar kommun planerar att bygga ett nytt konstmuseum. Den valda platsen ligger på den medeltida stadsmuren och museet kommer således att täcka såväl en yta innanför muren som strandområdet och sedimenten utanför.
Förundersökningen utfördes inom den del där man planerar att bygga hiss, teknikutrymme m.m. i övrigt har man för avsikt att påla för att undvika arkeologiska kostnader. Syftet var att undersöka om en särskild arkeologisk undersökning skall föregå byggandet av denna del av museet.
Tre schakt på sammanlagt ca 12 m2 undersöktes. Det visade sig att i två av schakten fanns tjocka påförda lager från 1600-talet och senare tid. Dessa grävdes bort med maskin. I botten av dessa schakt fanns ca 0,3 m avsatta kulturlager från 1200-, 1300- och möjligen 1400-tal. Fynden visar att platsen varit ett strandnära område som i stor utsträckning använd som avskrädesplats bl.a. för slakteriavfall och slagg. I det tredje schaktet påträffades lämningar av flera bebyggelsehorisonter från senmedeltid och nyare tid.
Förundersökningen visar att det finns förutsättningar för fortsatta arkeologiska undersökning. Vidare kan resultaten vara del av det beslutsunderlaget angående pålningen.
Inledning
Kalmar kommun
planerar att bygga ett nytt konstmuseum i Stadsparken. Den valda platsen är
omedelbart norr om stadsparksrestaurangen Byttan och inom fornlämning 94 i
Kalmar, det medeltida stadsområdet (Fig. 1).
Figur 1. Gamla staden, Kalmar, med markering för fornlämning 94, den medeltida stadsmuren och det planerade konstmuseet.
Genom den aktuella ytan löper, under mark resterna av Kalmars medeltida stadsmur. Innanför muren kan det antas finnas kulturlager och anläggningar tillhörande den medeltida stadsbebyggelsen. Utanför muren är det möjligt att det finns kajer, bryggor, bodar, båtar och annat som hamnat i sedimenten i Slottsfjärden.
Kommunen har för avsikt att bygga konstmuseet på platta som skall vila på pålar vilka slås ner i marken. Med detta menar man sig skona fornlämningen och undgår kostnader för arkeologiska undersökningar. Inom en begränsad yta måste man dock gräva djupare för hiss, teknikutrymme m. m. Här utförde Kalmar läns museum en arkeologisk förundersökning. Beslutet fattades av länsstyrelsen i Kronobergs län för att undvika en möjlig jävsituation. Motivet för beslutet var att området är fast fornlämning och att omfattningen av kulturlagren i denna del av stadsområdet inte är känd. Syftet var att bedöma om en särskild arkeologisk undersökning erfordras innan det planerade bygget kan sättas igång.
Historisk bakgrund
Kalmar stad anlades omkring år 1200. Möjligen byggdes den kastal som föregick slottet något årtionde tidigare. Nils Blomkvist har nyligen velat precisera stadsgrundandet till någon gång mellan 1175 och 1182 (Blomkvist 2005). Staden blev en av Sveriges viktigaste under medeltiden, vilket bl.a. bidrog till att drottning Margareta förlade unionsförhandlingarna hit. Staden försågs med mur kring sekelskiftet 1300. Muren mot sjösidan byggdes i början av 1400-talet.
De dominerande byggnaderna var slottet och S:t Nikolai kyrka (vanligen omnämnd som bykyrkan). Andra viktiga byggnader i staden var svartbrödraklostret, rådhuset, S:t Kristoffers gilles två hus och våghuset.
På 15- och 16-hundratalen byggdes stadens befästningar om för att anpassas till den nya tidens krigsteknologi.
Efter Kalmarkriget 1611-1613 var stadens bebyggelse ödelagd. När staden återuppbyggdes infördes en helt ny stadsplan med radiellt gatunät. Denna period blev mycket kortvarig. Efter en stor brand 1647 flyttades staden till platsen för dagens centrum, Kvarnholmen. Den resterande bebyggelsen i Gamla staden revs och en del av byggnadsmaterialet återanvändes på Kvarnholmen, kyrkan sprängdes och murarna jämnades med marken.
Dagens gatunät och bebyggelse har således inget med strukturen under medeltiden, 1500 och 1600-talet att göra.
Kalmar är en av våra bäst bevarade medeltidsstäder – under mark – eftersom senare tids centrumbebyggelse varit på Kvarnholmen. Av samma skäl är också staden arkeologiskt relativt lite utforskad. Inom det medeltida stadsområdet finns kulturlager med en mäktighet på omkring 2 meter.
Den medeltida stadsplanen, tomtindelningen och
ägoförhållanden.
Flera förslag till Kalmars (sen)medeltida stadsplan har gjorts, exempelvis Björkman och Olsson (Olsson 1974), Åkerlund (1977), Selling (1982) och Ferm (Ferm m.fl. 1987).
Figur 2. Sellings rekonstruktion av Det senmedeltida Kalmar.
Huvudkällorna för rekonstruktionerna är historiska kartor och då framför allt 1610 års karta (Selling 1984, s 17), Kalmar stads tänkebok som innehåller ärenden som behandlades i rådstugan (i huvudsak från 1400-talet) och resultat från arkeologiska undersökningar, framför allt Rosmans och Åkerlunds (Selling 1984 och där a.a.). De två förstnämnda rekonstruktionerna skiljer sig åt från varandra och från de två nyare. Det finns i detta sammanhang varken anledning eller möjlighet att göra en värdering av tolkningarna. Det följande refereras endast till Sellings (fig 2) och Ferms alternativ.
Stadsmurens sträckning är rekonstruerad utifrån historiska kartor och arkeologiska undersökningar, främst Rosmans på 1920-talet och Åkerlunds på 1930-talet.
Stadsbron finns med på 1610 års karta och är även belagd arkeologiskt av Åkerlund (se nedan om tidigare arkeologiska undersökningar). Av Stadsbroporten påträffades inga spår i de delar av stadsmuren som grävdes fram 1933.
Hos Selling (Fig. 3) går en namnlös gata (”vid hamnen”) från Stadsbroporten åt väster och sydväst. Efter Kristoffersgillets stora hus, Panneryng, har den namnet Korngatan. Från denna gata, på ömse sidor om Panneryng, löper i ungefär nordlig riktning Öningagatan och Sandvikagatan. De strålar samman efter ungefär 100 meter bort och får där namnet Tvärgatan.
Ferm (Fig. 4) låter Korngatan gå ända fram till Stadsbroporten. Vidare låter han vara osagt exakt var Sandvikagatan övergår i Tvärgatan (”…Sandvikagatan, som övergick i Tvärgatan strax före Norreportsgatan.”).
Figur 3. Sellings rekonstruktion av området kring det planerade konstmuseet
I den nordöstra delen av staden fanns, förutom Stadsbroporten, åtminstone ytterligare en port mot vattnet med tillhörande brygga. Nordesta vattenporten, Färjobroporten och Öningaporten har alla givits en placering i området och det kan röra sig om samma port som givits olika namn vid olika tillfällen.
När det gäller placeringen av enskilda tomter och deras ägare pressar Selling materialet hårdare än Ferm. Fler fastigheter har fått en bestämd geografisk placering. I flera fall har tomterna givits olika lägen i de två verken. Exempelvis placeras Bengt Erlandssons gård, omnämnd 1441, på olika sidor av Öningagatan. Båda är eniga om läget för Stora Kristoffer (Panneryng) och de bilder som de ger av hamnkvarteren liknar varandra: på tomterna finns i flera fall stenhus och ofta med bodar.
Det område som undersöktes av Harald Åkerlund 1939 motsvarar Sellings tomter Ha 1 och Ha 3.
Ha 1 omnämns 1433 och ägs då av Göblo vinman men han bor inte kvar i Kalmar och gården är pantsatt till Rotker Ducus.
Ha 3 har eventuellt haft ett stenhus och ägdes av rådmannen Jösse skrivare. Någon gång mellan 1433 och 1431 övergår gården i Claus Tammeka, som i sin tur säljer den till slottshövitsmannen Magnus Gren 1441. Selling ser denna gård som den mest representativa i hamnen under det sena 1400-talet.
Ferm identifierar tre gårdar mellan Stadsbroporten och Panneryng. De två första bör motsvara Sellings Ha 1 och Ha 3. Gården närmast porten identifierar han som tillhörig Cecilia, änka efter Knut Knalle, som överlåter gård och tomt 1412 till Timmo Holste, som i gengäld skall bestå henne med mat och kläder så länge hon lever. 1418 överlåter Timmo gården till sin svärson Pribeke.
Figur 3. Ferms rekonstruktion av området kring det planerade konstmuseet
Nästa gård är samma som hos Selling med undantaget att Ferm har Henrik skrivare som förste kände ägaren 1418.
I området mellan vid Färjobroporten, d.v.s. nordost om Öningagatan mellan Stadsbroporten och Garpetornet identifierar Selling fyra gårdar och tre gatubodar medan Ferm inte närmare specificerar antalet men har fyra omnämnande av fastigheter under 1400-talet. Det är alltså inom det området som det nya konstmuseet skall ligga. Vad som kanske i detta sammanhang är mest intressant är en notis i tänkeboken från 1428:
"Anno dominj Mcdxx viij hafuer hinric voghel warit for sithiande radheno oppa radhusit ok gaff vnder sancte andrissa altare eth bodharwm liggiandis næst nordhan fore blodhakkonna hwsom inna fore færio bronne ok thær medh xxviij mark j bygningenne som thær oppa staar.”
Det bodrum som Henrik Vogel skänker till S:t Andreas altare ligger intill blodhakkonahuset innanför Färjobron. Blodhakkonahuset är ett slakthus, något som stämmer bra med fynden i några av de understa lagren vid årets förundersökning.
Sammanfattningsvis kan sägas att den bild man får av bebyggelsen vid Korngatan och Öningagatan passar bra in på de lämningar som Åkerlund undersökte 1939. Han dokumenterade även rester av vad som kan ha varit en av bodarna vid stranden. Den nu aktuella förundersökningen gav inga lämningar av bodbebyggelse i de inre delarna av det medeltida kvarteret, däremot ser vi spår av verksamheten i blodhakkonahuset. Det kan inte uteslutas att Färjobroporten ligger inom den del av muren som kommer att täckas av konstmuseet.
Radialplanen
Efter Kalmarkriget 1611 – 1613 gjordes en i det närmaste fullständig omdaning av Kalmars stadsplan. Ett runt torg skapades och från detta strålade gatorna ut i ett radiellt nät (Selling 1984, s 67)). Tanken, enligt de kontinentala förebilderna, var att staden skulle vara helt symetrisk men man hade äldre strukturer att ta hänsyn till, bl.a. kyrkan och kyrkogården. I den nordöstra delen av staden utgjorde den medeltida stadsmurens sträckning fortfarande ett styrande element. Spår av har påträffats (Rosman, 1932) men det har diskuterats i hur stor omfattning planen genomförts. En rektifiering och digitalisering av 1627 års karta har gjorts och enligt denna går en av de radiella gatorna genom undersökningsområdet. Noggrannheten hos den historiska kartan är dock sådan att felmarginalerna är stora.
Figur 4. Den radiella stadsplanen, dagens gatunät, den medeltida stadsmuren och det planerade konstmuseet.
Stadsparkens tillkomst
Ur Andersson, R. 1939. Från Foglasången till Stadsparken. –I: M. Hofrén (red). Sancte Christophers Gilles Chroenica XII-XIII. Kalmar. Sidan 59ff.
”Samtidigt med anläggandet av Stadsparken pågick byggnationen av det nya lasarettets huvudbyggnad mitt emot den blivande parken på andra sidan Slottsvägen, uppförd under åren 1874-1877. Lasarettets tomt utökades dock efter utbyggnadsförslag år 1899, till att omfatta även Österlånggatan samt en del av den gamla kyrkogården.
Schaktmassor från byggnationen av sjukhuset har troligen använts som fyllning vid anläggandet av den nyförvärvade stadsparken. Det nya lasarettet anlades strax öster om den dåvarande bebyggelsen i Gamla staden. Vid schaktning för detta byggnadsverk har även en del av den medeltida kyrkogårdens östligaste del fått ge efter för utvecklingen. Vilket kan förklara fyndet av människoben i de ytliga lagren i stadsparken, knappt 100 meter därifrån. Parken var iordningställd 19 nov. 1880.”
Tidigare undersökningar i området
Som en följd av att staden flyttades till Kvarnholmen vid mitten av 1600-talet har de medeltida kulturlagren i Kalmar bevarats i ovanligt hög grad. Att det kommersiella centret inte ligger på platsen för den medeltida staden har inneburit mindre byggnation, mindre utschaktning och få arkeologiska undersökningar. De undersökningar som utförts är till största del små i omfattning och ofta har det endast varit möjligt att göra profiluppmätningar och insamla fynd från de dokumenterade lagren. Som en följd av detta är vår kunskap om den medeltida staden i många avseende begränsad. Den senast sammanställningen av arkeologiska undersökningar i Kalmar gamla stad finns i Riksantikvarieämbetets rapport Medeltidsstan 61 (Selling 1984). Sedan dess har ett stort antal undersökningar utförts. Kalmar läns museum har digitaliserat såväl de äldre som senare tiders undersökningar och resultatet finns i form av digital geografisk data och en databas över undersökningarna (Fig. 5).
Figur 5. Arkeologiska undersökningar i Kalmar.
Ett antal arkeologiska undersökningar har skett i Stadsparken. De som ligger närmast det nu aktuella undersökningsområdet räknas upp nedan.
1932 – 1934 muddrades Slottsfjärden. Den arkeologiska dokumentationen leddes an Harald Åkerlund. Stolpar till bryggor och stenkistor dokumenterades. Bland fynden fanns ett antal båtar, stora mängder keramik och andra föremål framförallt härrörande från medeltiden, 1500- och 1600-talen.
1933 grävdes delar av Sjömuren fram. Bland annat berördes den del av muren där Stadsbroporten legat. Läget är fastställt utifrån historiska kartor och fynd av pålar som rimligen varit del av Stadsbroportens konstruktion. Några spår av porten påträffades inte: Detta bör kunna förklaras med att senare tiders befästningsarbeten och andra ingrepp medfört att den medeltida muren rivits ner till en nivå under portens ingångsparti. Innanför muren och söder om Byttan avtäcktes en stengrund som förmodas tillhöra det medeltida våghuset.
När den befintliga Restaurang Byttan byggdes 1939 gjordes dokumentation med plan- och profilritningar samt fotografier av Harald Åkerlund (Fig. 6). Till detta finns även en text (Kalmar läns museums arkiv). Undersökningsytan motsvarar i stort sett den norra halvan av restaurang Byttan.
I väster fanns en kraftig husgrund (grå på planen) uppförd i gråsten, kalksten och mot insidan av tegel. I husets västra del fanns ett väl lagt golv av kalksten. Golvet låg 1,45 m under markytan och fyllningen över huset bestod huvudsakligen av byggnadsavfall. Åkerlund antar att huset rivits efter 1611 eller 1647 års brand. Omedelbart under golvet fanns en stensättning av kullersten och ca 0,35 m under kalskstensgolvet ytterligare en kullerstensläggning. Dessa kan ha utgjort golv i tidigare byggnader på platsen.
Omedelbart norr om och parallellt med huset låg en kullerstenslagd gata (grön). Den var försedd med två rännstenar, den ena av kalkstensflisor den andra av kullersten. Åkerlund säger att gatan är äldre än huset och med säkerhet medeltida.
Ca 0,25 m över denna gata låg resterna av ytterligare en stenlagd gata, denna gång av kalksten (mörkblå). Den bedömdes vara samtida med huset.
Norr om kalkstensgatan, vinkelrätt mot denna och något högre upp låg en klen gråstensmur. Omedelbart öster om denna fanns en kullerstensläggning (gul) i samma nivå som kalkstensgatan. Öster om kullerstensläggningen, i kanten av schaktet syntes ett litet parti av en rundad gråstensmur.
Vinkelrätt mot den rännstensförsedda gatan låg en husgrund (röd) av gråsten. Den skar av gatan och var allts yngre än denna. Stenarna i väggarna hade godsidan vänd inåt. Golvet bestod av kalkstensflisor. 0,2 m under golvet påträffades ett av Kristinas ¼ ören från 1600-talets förra hälft.
Söder om detta hus låg en husgrund av kalksten (ljusblå). Den bedömdes vara äldre än de tidigare beskrivna lämningarna och ett medeltida mynt påträffades över dess norra del. Mot husgrunden anslöt en kullerstensläggning. 0,3 m över denna fanns ytterligare en stensättning som tolkades som resten av en gata eller gårdsplan fån 1600-talets förra del.
I undersökningsområdets nordöstra del påträffades en hel del pålar, troligen tillhörande en hamnbrygga. Längst i öster dokumenterades insidan av ringmuren. Innanför denna fanns bräder och annat timmer (brun). En del av bräderna var brända på undersidan och de täcktes av näver. Åkerlund tolkar dessa lämningar som resterna av en träbyggnad (fiskebod, fiskarstuga eller varubod), som varit uppförd på en brygga vid stranden under en tidigare period, innan stadsmuren åt sjösidan blev byggd.
Resterna av en i lerbruk uppförd gråstensmur sträckte sig över det förbrända taket.
Figur 6. Åkerlunds planritning över undersökningen för restaurang Byttan 1939.
1993 undersökte Länsmuseet den yta där Parkförvaltningens garage ligger. Detta ligger i sin helhet utanför Sjömuren. Byggnaden lades på platta och endast toppen av äldre kulturlager kom att beröras. Bl.a. dokumenterades översta delen av en mur (husgrund) men p.g.a. det ringa schaktdjupet kan inga närmare slutsatser om typ och ålder dras. Resultatet visar att man vid anläggandet av parken lagt på åtminstone en halvmeter jord i detta område.
I samband med asfaltering av planen vid parkförvaltningens byggnader vid Byttan gjordes en arkeologisk undersökning 1993. Inom schaktdjupet, ca 0,3 m, påträffades endast omrörda massor.
År 2004 byttes och flyttades de flesta av belysningsstolparna i Stadsparken. I groparna för de stolpfundament som låg innanför den medeltida muren dokumenterades förekomsten av kulturlager. I de flesta groparna låg orörda kulturlager på 0,2 – 0,5 meters djup.
En geoteknisk undersökning för konstmuseet gjordes 2004. Nio borrprov togs inom och runt byggytan, vilket kompletterades med ytterligare två 2005. Vid provtagningen deltog personal från Kalmar läns museum och en bedömning av kulturlagertjockleken gjordes. Det konstaterades att ursprunglig mark sluttar mot Slottsfjärden och att botten sjunker kraftigt i området utanför muren. Resultaten pekar på att de översta 0,4 – 1,2 m är omrörda. Det bör i detta sammanhang påpekas dels att djupet på vilket orörda arkeologiska lämningar påträffas varierar kraftigt inom Gamla staden dels att det inom det nu aktuella området finns en rad okarterade störningar, vilket gör det vanskligt att dra långtgående generella slutsatser om hur kulturlagrens topp ligger inom byggytan. Därför bör all schaktning inom området ske under antikvarisk övervakning och en beredskap bör finnas för att utföra arkeologisk undersökning och dokumentation även i de delar där man tror sig inte komma att beröra fornlämning.
En georadarundersökning genomfördes 2005. Ett antal mer eller mindre tolkningsbara indikationer erhölls. Bl.a. har ett utslag i den nordvästra delen av Byttans bakgård tolkats som sjömuren. Dess exakta sträckning och bredd kunde inte fastställas. Undersökningen visar att det finns ett antal ledningsgravar och brunnar inom området men det inte möjligt att precisera hur stora volymer kulturlager som har grävts bort. Den utrustning som användes var inte optimal för det djup som lämningar förekommer inom undersökningsområdet.
Figur 7 Plan över undersökningsytan med befintliga hus och anslutningsvägar. Nedan ses Restaurangen Byttan och de två andra byggnaderna utgör Parkförvaltningens Personalutrymme respektive garage. Den planerade exploateringsytan är streckad. De tre arkeologiska förundersökningsschakten är markerade med grått och numrerade enligt fältdokumentationen.
Undersökningsmetod
Förundersökningen inleddes den 14 november. Arbetet inleddes med att maskinschakta de översta jordlagren som bedömdes ha tillkommit i samband med områdets omdaning till stadspark och stadsparksrestaurangens tillblivelse år 1939. Tre schakt öppnades. I söder förlades schakt I och schakt II öster samt schakt III i norr, se figur 7. Schaktningsarbetet kunde avslutas redan samma dag. Därefter inleddes det arkeologiska fältarbetet. Arbetsstyrkan bestod av tre arkeologer, två som dokumenterade och en som ombesörjde fyndhanteringen. Under fälttiden förstärktes arbetsstyrkan med ytterligare två arkeologer som arbetade med dokumentation vardera två dagar. Fältarbetet försvårades något då temperaturen under större delen av fälttiden låg under fryspunkten och att mörkret föll tidigt. Schakten inmättes med hjälp av en totalstation. Fältarbetet avslutades planenligt den 25 november, därefter vidtog rapportarbetet. Dokumentationsmaterialet omfattar 20 planritningar i skala 1:20 och tre sektionsritningar i skala 1:20 samt en lista över makroprover. Makroprover insamlades för en preliminär analys av kvartärgeolog Geoffrey Lemdahl från Kalmar högskola. Resultatet av detta redovisas i bilaga 1.
Vid förundersökningen i Stadsparken användes en kontextuell dokumentationsmetodik. Det innebar att enskilda kontexter, d.v.s. lager, konstruktioner och nedgrävningar, dokumenterades i plan och undersöktes enskilt, s.k. single context. Kontexternas relationer redovisades med en så kallad Harris matris (om principerna för kontextuell undersökning se Larsson 1996). Sektionerna dokumenterades på traditionellt sätt. Eftersom flera lager som förekom i sektionsritningarna inte undersöktes i plan så följde sektionsritningarna inte samma nummerserie som plandokumentationen, vilket läsaren bör vara observant på. I den stratigrafiska redogörelsen avvänds, om inget annat anges, plandokumentationens numrering.
Figur 8 Sektionsritning över den västra sektionen i schakt I. Lager 1 utgjordes av gråvit sand, undergrund. Lager 2 var ett rostfärgat kompakt järnslaggslager. Lager 3 utgjordes av en ljusare rostfärgad järnoxiderad sand, som innehöll rikligt med järnslaggklumpar.. Lager 4 utgjordes av mörk rostfärgad järnoxiderad sand med rikliga halter av järnslagg. Lager 3 och 4 var betydligt var porös jämfört med lager 2. Lager 5 kännetecknades av ren kalk utan komponenter. Lager 6 var en sotig grå sandig humus med en hel del träkol. Stenen i sektionsritningen är rester av den stenkonstruktion som dokumenterades i plan, se konstruktion 5 i den stratigrafiska redogörelsen. Lager 7 utgjordes av grå sandig humus med enstaka träkol.Lager 8 var ett brandlager med förkolnat trä och sot. Lager 9 var ett humuslager som innehöll rikligt med tegelkross och kalkbruk. Lager 10 var en grå hös sand utan komponenter. Lager 11 var samma lager som lager 10 men lokaliserat norr om rörgraven. Nr 12 och 13 var frischakten till den befintliga byggnaden respektive rörgrav för dagvatten. Lager14 utgjordes av matjord utan komponenter.
Figur 9 Schaktytan i schakt I med det yngsta undersökta lagret, L1. Lager utgjordes av ett brandlager och i brandlagret låg två förkolnade bräder. Söder om spillvattenledningen återfanns ett liknande brandlager och två tämligen stora stenar som möjligen ingått i en syllstensrad.
Stratigrafisk redogörelse
Schakt I
När schaktet väl öppnades så visade det sig att frichakten var blott 0,5 meter bred. Det smala frischaktet gjorde det omöjligt att däri dokumentera en sektion. Därför så undersöktes en smärre del intakt kulturlageryta som var lokaliserade mellan frischakt och en dagvattenledning. Den undersökta ytan var ca 0,50 x 1,30 meter stor. Den arkeologiska undersökningen inleddes på nivå som låg +1,45 m.ö.h. och 0,8 meter från dagens markyta. I schaktytan framträdde en tydlig brandhorisont som åtskiljdes av rörgraven. Söder om denna påträffades två stycken förkolnade bräder som tolkades som en raserad vägg av träplankor. Plankorna var helt förkolnade på ovansidan. Undersidan var däremot inte förkolnad så uppenbarligen hade den varit mera skyddad i brandsituationen. Norr om rörschaktet framskymtade två större stenar, som troligen ingått i en syllstensrad. I de två stenarnas förlängning, söderut, fanns en inbuktning i rörgravens nedgrävning som troligen kunde förklaras med ett s.k. stenlyft. Stenlyftet torde ha uppkommit i samband med att en sten avlägsnades när rörgraven anlades. Detta förstärkte tolkningen av att det verkligen rörde sig om en syllstensrad (Fig. 9). Brandlagret benämndes lager 1. Under lager 1 framkom ett ljusgrått humöst sandlager. Lagret (2) innehöll också rikligt med kalkbruk, fragment av takpannor och tegelbrockor. Möjligen kunde lagret tolkas som ett utjämningslager och då möjligen i samband med att den yngre huslämningen uppfördes. Kulturlagret komponenter pekade på ett ursprung som ett raseringslager. Därnäst följde lager 3 som hade en likartad karaktär, men det hade en betydligt lägre andel av raseringskomponenter än lager 2. Det nästföljande lagret (4) hade en ovanyta som utgjordes av en tunn brunrött sandskikt som följdes av ett grått svämmigt sandlager. Lagret uppvisade en förhållandevis kraftigt höjdskillnad norrut. Det rörde sig om drygt 0,1 meter på den knappa 0,5 meter breda ytan som undersöktes. I lagrets norra del framträdde en del sten. Stenen som kunde skönjas redan i lager 4 visade sig vara en stenpackning som uppvisade en tämligen ojämn yta. Detta gjorde att det förmodligen inte var lämningar efter en gata utan snarast en hårdgjord yta, kanske i anslutning till en byggnad. Stenpackningen sluttade kraftigt norrut, likt lager 3. I stenpackningens nordvästra del framkom en begränsning i plan. I anslutning till denna framkom ett sotlager (6) med träkol. Det innehöll dock inga daterande fynd. Under sotlagret och stenpackningen framkom lager 7 som därmed var stenpackningens anläggningsnivå. Lager 7 karaktäriserades av gulgrå sand med xxx. Lagrets yta innehöll tjocka linser med kalkbruk och rikliga mängder tegelkross och en del träkol. Lagrets karaktär pekade mot att det torde ha härrört från ett raseringsskede. Under lagret framkom ett lager med en helt annorlunda karaktär. Det kännetecknades av ett centimetertjockt rent kalklager som låg på ett rostfärgat sandlager. Sanden innehöll rikligt med klumpar av järnslagg. Både kalklagret och sanden dokumenterades som ett lager, nr 8. Detta då kalklagret vid undersökningstillfället bedömdes som en lins. Detta var olyckligt då kalken troligen representerade en äldsta byggnation på platsen och skiljde sig väsentligt från den rostfärgade sanden, beträffande både karaktär och tolkning. Den röda sanden tolkades som ett avfallslager och representerade ett extensivt markutnyttjande medan kalklagret troligen indikerade en förändring till ett intensivt markutnyttjande, i form av närliggande bebyggelse. De övre lagren hade en tendens till att slänta neråt åt norr men lager 8, den rostfärgade sanden, utgjorde en tämligen horisontell yta. Under lager 8 framkom ett gråvitt sandlager med viss humusinblandning i väster. I lagret fanns det en del fragment av kalkflisor och ett fragment av enkupigt taktegel. Den gråvita sanden tolkades som ett sedimentlager och påvisade kanske en mer eller mindre lång period av låg aktivitet. Under den gråvita sanden framkom ett kompakt rostfärgat oxiderat järnslaggslager, lager 10. Det var drygt 0,2 meter tjockt. Järnslaggen hade oxiderat ihop till en kompakt kaka. Vid undersökningstillfället så var det endast möjligt att bryta loss lagret med hjälp av ett stadigt järnspett. I slaggen framkom en del organiskt material såsom huggspån av trä, förkolnade hasselnötter och stora stycken träkol. Lagret innehöll en del daterande fynd såsom keramik av typen CI och CII samt ett stort mynningsfragment av en bronsgryta. Lagret tolkades som ett utkastlager och påvisade undersökningsytans omedelbara närhet till en järnframställningsplats med en omfattande produktion. Under den kompakta järnslaggen framkom en gråvit sandig undergrund med en viss infiltration av järnutfällningar som förekom i lagerskiljet mellan lager 10 och undergrunden. I skiljet mellan undergrund och det äldsta kulturlagret framkom en keramikskärva som indikerade att de äldsta aktiviteterna härrörde från högmedeltid. Undergrunden framträdde på en nivå kring 0,6 – 0,7 meter över havet.
Figur 10 Sektionsritning mot norr, schakt II. Lager 1 utgjordes av Ljus gråvit sand, undergrund. Lager 2 utgjordes skiktad orange brun organiskt material, rikligt med huggspån av trä. Lager 3 utgjordes av brungrå humös sand med hög halt av organiskt material, rikligt med djurben. Lager 4 karaktäriserades av ett homogent träkolslager. Lager 5 kännetecknades av gråvit kalkbruk blandat med tegelbrockor och fragment av enkupigt taktegel. Lager 6 utgjordes av grå humös jord blandad med rikliga mängder träkol, tegelkross och kalkbruk. Lager 7 var en brun sotig jord innehållande träkol tegelbrockor och kalkbruk. Lager 8 utgjordes av en mörk humös jord med finkrossat tegel och kalkbruk. Lager 9 och 10 var sentida bärlager och dagens marknivå i form av asfalt.
Schakt II
Schakt 2 var lokaliserat i öster. Schaktets var i markytan ca 2x3 meter stort men pga. rasrisk så släntades sektionerna så att schaktets botten yta uppgick till ca 1,70 x 2,50 meter. De översta och sentida bärlagren, som uppgick till ca 0,4 meter, schaktades bort med grävmaskin. Häri framkom, i schaktets sydvästra hörn, en nergrävd sentida oljecistern. Detta innebar att äldre lagerbildningar var helt förstörda inom en yta på 0,90 x 1,20 m. I den resterande delen av schaktet följde humösa utfyllnadsmassor som innehöll rikligt med tegelbrockor och kalkbruk. Då inga äldre konstruktioner framkom så fortsatte maskinschaktningen ned till en nivå omkring +0,80 -0,90 m då ett homogent raseringslager bestående av tegelbrockor, fragment av enkupigt taktegel och kalkbruk framkom. I det här skedet avslutades maskinschakten och en första plandokumentation genomfördes. Det visade sig att det homogena raseringslagret, lager 1, täckte två tredjedelar av den intakta lagerytan och i nord ost fortsatte det humösa jordlagret som innehöll rikligt med raseringsmaterial, lager 2. Ytan Raseringslagret var som tjockast i söder där det var upp till 0,60 m tjockt. I norr var lagret betydligt tunnare, ca 0,20 m så att markytan sluttade tämligen kraftigt norrut efter att raseringslagret hade lagts ut. Det kunde också konstateras att lager 2 hade ackumulerats i en nedgrävning som hade skurit lager 1, det homogen raseringslagret. Lager 2 utgjorde således ett fyllningslager i en grop som hade anlagts efter att raseringsmaterialet i lager 1 hade lagts ut på platsen. Fyllningslagret innehöll xxx, medan det i lager 1 inte påträffades några daterande föremål förutom teglet. Gropen undersöktes och den undersökta delen befanns ha varit ca 0,4 meter djup. Enligt sektionsritningen så fanns det ett primärt fyllningslager som skiljde sig från det sekundära fyllningslagret, lager 2. Detta uppdagas inte i fältsituationen då båda lagren undersöktes som ett. Skillnaden var att det primära fyllningslagret hade en något mörkare och mera organisk karaktär än den ursprungliga beskrivningen av lager 2, medan komponenterna var i stort sett densamma. Bland de mera anmärkningsvärda och förbryllande fynden i lager 2 var fyndet av ett människokranium. Kraniet var tämligen komplett emedan det skadades något vid fyndsituationen. Underkäken saknades dock. Hur skallen hade hamnat bland raseringskomponenterna i lagret var oklart.
Under raseringslager 1 framkom ett träkolsbemängt lager, lager 3. Träkolslagret var omkring 0,20 meter tjockt och täckte hela den intakta lagerytan. Lagret innehöll i stort sett enbart träkol varför inget daterande fyndmaterial framkom. Det var uppenbart att det inte var någon träbyggnad som brunnit på platsen då träkolen var väldigt finfördelad, enstaka större fragment framkom dock, vilket ledde till att lagret tolkades som rester efter ett träkolsupplag. Under träkolslagret framkom ett humöst sandlager, lager 4, som innehöll en anmärkningsvärd mängd djurben. Djurbenen har inte analyserats av en osteolog men det var uppenbart att det rörde sig om större skelettdelar och flera kokäkar insamlades. Skelettmaterialet var välbevarat och tolkades som rester efter en slakteriverksamhet. Under lager 4 framkom en tunn gråvit sandlins som tolkades som ett svämlager, lager 5. Troligen rörde det inte sig om någon översvämning utan snare att marken legat öppen en längre tid och utsatts för väder och vind. Under det tunna svämlagret framkom ett humöst organsikt lager som innehöll rikligt med huggspån av trä, lager 6.
Under det mörka humösa lager 5 framkom ytterligare ett humöst kulturlager som dock hade en helt annan karaktär. Lagret var poröst med en rostfärgad nyans. Det innehöll även det rikligt med huggspån av trä och en del djurben. Till skillnad från ovanliggande kulturlager så var djurbensmaterialet i lager 6 kraftigt urlakat. I schaktets östra del framkom ett tunt grått lerlager, lager 7, som tolkades som ett svämgyttja. I det här fallet föreföll det som om ytan under en period utsatts för en översvämning. Under svämgyttjan framkom ett lager, lager 8, som hade samma karaktär och egenskaper som lager 6. Lager 6 och 8 var synnerligen likartade och hade sannolikt ansamlats på platsen under loppet av en ganska lång tidsperiod. Under en kort sekvens hade ytan dock översvämmats, lager 7. Sedan hade stort sett samma aktiviteter som tidigare återupptagits på platsen. Under lager 8 framkom en gråvit sand, lager 9, som tolkades som steril undergrund. Den gråvita sanden innehöll synnerligen mycket natursten. Undergrunden utgjorde en tämligen jämn yta som låg ca 0,40 meter över dagens havsnivå.
Figur 11 Lagermatris beskrivandestratigrafin i schakt III.
Figur 12 Sektionsritning över den östra sidan av schakt III.
Schakt III
Schakt III var lokaliserat i norr. Schaktets var i markytan ca 2,70 x 3,00 meter stort men pga. rasrisk så släntades sektionerna så att schaktets botten yta uppgick till ca 1,5x1,5 meter. De översta och sentida bärlagren, som uppgick till ca 0,4 meter, schaktades bort med grävmaskin. Därefter följde utfyllnadsmassor bemängda med natursten och enstaka tuktade kalkflisor. Massorna innehöll förutom åtskilliga stenar också en del fynd av yngre rödgods och enstaka kritpipefragment. Då inga konstruktioner framkom så fortsatte maskinschaktningen ned till en nivå omkring +0,80 -0,90 m och en första plandokumentation genomfördes. Lager 1, 2 och 3 utgjordes av omrörda massor som karakteriserades såsom bruna, gråbruna fuktiga humuslager innehållande rikliga mängder med tegelfragment kalkbruk, träkol och djurben. Lagren tolkades som utfyllnadslager som tillkommit i syfte att jämna till marknivån. Dateringsmässigt torde utfyllningen skett under 1600-talet, med tanke på keramikmaterialet och kritpipefragment. De tre lagren tolkades i sektionsritningen som ett och samma utfyllnadslager (se figur x lager 5). Det kan dock inte uteslutas att det rörde sig om flera olika markberedningar och inte såsom sektionsritningen gjorde gällande att det rörde sig omen massiv markberedning som skett på en och samma gång.
Under dessa sena utfyllnadslager framkom ytterligare ett humöst omrört jordlager. Till skillnad från de tidigare nämnda så innehöll lager 4 inte några större mängder tegel och kalkbruk. Fyndmässigt så föreföll lagret kunna dateras till medeltid. Troligen kunde lagret ses som en äldre markberedning. Under lager 4 framträdde ett stolphål och ett två likartade lager 5 och 6. Stolphålet var ca 0,3 meter djupt och hade en spetsformad nedgrävning. Fyllningslagret innehöll brun organisk och något lerig sand, en helt annorlunda karaktär än lager 5. Troligen var lagret betydligt yngre än den dokumenterade nedgrävningnivån som var lager 5. Lager 5 och 6 skiljde sig väsentligt från de ovanliggande humösa lagren. Lager 5 och 6 utgjordes av rostfärgat grus med klumpar av järnslagg. Lagren hade ackumulerats i schaktets östra och västra delar så att en tom yta fanns centralt i schaktet, där underliggande lager. I lagrens södra delar hade slaggklumparna och sanden oxiderat ihop till en sammanhängande orange kompakt hård yta, liknande lager 10 i schakt I. Under slagglagret framkom steril gråvit sand som innehöll en del markbunden natursten. Precis i övergången mellan den rostfärgade lagret och den gråvita sanden insamlades en del keramik typ yngre svartgods vilket pekade på att slagglagrens tillkomsttid torde avspegla aktiviteter från högmedeltid.
Förundersökningsresultat
De äldsta lämningarna som framkom i förundersökningen visade på en strandnära miljö. Undergrunden utgjordes av blockrik gråvit sand. Undergrunden låg i söder på +0,65 - 0,70 m (Schakt I), i östra schaktet +0,35 - 0,40 m (Schakt II) och i det norra schaktet +0,50 m (Schakt III). Undersökningen från år 1939 hade förvisso sparsamt med nivåangivelser på undergrunden men några mått angav en höjd på +0,80 meter. Undergrunden föreföll således ha sluttat svagt mot österut mot hamnviken, Kättilen. Med tanke på landhöjningen i Kalmartrakten som beräknas ha uppgått till ca 0,70 m per århundrade så torde 1200-talets strandlinje ha legat ca 0.5 m högre än dagens strandlinje. Detta innebär att undersökningsytan torde ha i ett äldsta skede legat i direkt anslutning till strandlinjen. Skillnaden mellan medelvattenytan och högvatten vid sydvindar kan uppgå till 1-2 meter (Selling 1984, s 47). Det kan således konstateras att undersökningsytan legat i direkt anslutning till 12-1300-talets strandlinje. Undergrunden och de äldsta lagren uppvisade tydliga tecken på att tidvis ha sköljts över av vatten. Exploateringsytan torde, med tanke på landhöjningen i trakten, ha legat precis i strandlinjen vid tiden för Kalmars etablering. Den strandnära placeringen kan troligen delvis förklara de rostfärgade lagren, åtminstone inom undersökningsområdet. Möjligen kan rostlagren ses som en av de första markberedningarna i Kalmar. Keramikmaterialet pekar mot att slaggen deponerades och att marken på så sätt togs i anspråk under högmedeltid. De, i förundersökningen, påträffades röda slagglagren i schakt I och III föreföll att ingå i en serie av liknande observationer i närområdet. År 1939 omtalade Åkerlund ”ett rostfärgat gruslager , vilket innehöll smärre järnslaggsbitar” direkt på den sandiga undergrunden (Åkerlund 1939). År 1975 undersöktes en provgrop (Selling 1982, s 48) vari ytterligare en observation av ett rostlager med spår av järnslagg lokaliserat direkt på undergrunden. En fördjupad undersökning kan skapa klarhet i när och kanske tom varifrån de omfattande järnslaggslagren med härrör ifrån och framför under vilket tidsskede de tillkommit.
Perioden med järnslaggsdeponier inom undersökningsytan bryts i och med att området bebyggs. Bebyggelseskedet är förvissa tämligen svagt indikerat men i schakt I framkom ett kalklager som pekade mot att så troligen kunde ha varit fallet. Möjligen är det möjligt att koppla den dokumenterade bebyggelsen som framkom i undersökningen från 1939 med de indikationerna på bebyggelse som framkom i schakt I. I schakt II och III framkom inga liknande indikationer. Där förefaller Däremot ytfyllnadslager med humös karaktär peka på ett annorlunda utryck av förändring. Dateringsmässigt är det möjligt att sätta förändringen i relation tilll byggandet av stadsbefästningarna. Stadsmuren tillkom under 1300-talet och den sk sjömuren anses ha tillkommit omkring år 1400. Kanke är det så att bebyggelseetableringen är av ett äldre datum och kan kopplas huslämningar som undersöktes år 1939. Då visade det sig att det fanns minst en bebyggelsefas innan sjömurens tillkomst. Dateringsunderlaget från den aktuella förundersökningen är för magert för att utröna när den påvisade bebyggelseetableringen sker.
Slutsatser och frågoställningar
I planen för förundersökningen angavs ett antal frågor som skulle ligga i fokus:
· Kalmar antas ha grundlagts ca år 1200, hur förhåller sig de äldsta spåren på platsen till detta?
· Sjömuren har tillkommit omkring år 1400. Undersökningen 1939 visade att det fanns minst en bebyggelsefas innan murens tillkomst. Ett av förundersökningens mål blir att skapa en förståelse för stratigrafin och att klargöra det tidsmässiga förloppet med dess funktionella ändringar.
· I vilken utsträckning avspeglar fynd och bebyggelse det faktum att en av de viktigaste infarterna till staden legat i närheten?
· Den radiella stadsplanen från 1600-talet finns avbildad på en samtida karta. Finns några spåra denna inom undersökningsområdet?
· Undersökningen kommer att ge ett nytt stratigrafiskt framtaget fyndmaterial och kommer att utgöra referens för framtida och även tidigare utförda undersökningar i Kalmar gamla stad.
Fynden i de äldsta lagren kan dateras till 1200-talet (yngre svartgods, kam), de kan även tillhöra 1100-talet. Emellertid är inga av fynden kan hjälpa till med en snävare datering. Utifrån resultaten från förundersökningen finns det ingen anledning att modifiera dateringen av staden.
Fynden i de äldsta lagren ger en bild av ett strandområde som utnyttjats som avskrädesplats. I schakt III uppträder stengods av Siegburgtyp fr.a. i lager 3 och 4. Dessa lager har karakteriserats som utjämningslager. Det förefaller alltså som om platsens funktion har förändrats i och med murens tillkomst eller något tidigare.
I Schakt I fanns fortsättning på den bebyggelse som dokumenterades av Åkerlund. Trots det korta avståndet är det stor skillnad på denna och avsaknaden av bebyggelselämningar i schakt II och schakt III. Det framstår som ett mycket tvär avbrott i bebyggelsen nära infarten och de inte särskilt intensivt utnyttjade bakgårdarna.
I schakt II och III har det varit svårt att urskilja tydliga tidshorisonter för perioden 1300-tal till 1600-tal. Med en större undersökningsyta och med koppling till de tydliga lagren närmast Byttan är det möjligt att man kan få en tydligare uppdelning av fynd och lager samt att få kopplingen mellan bebyggelsen närmast infarten till staden och dess bakgård.
Några spår av radialplanen påträffades inte. De tjocka påförda lagren med 1600-tals fynd kan ses som en indikation på de stora förändringar staden genomgick. För närvarande ser det inte ut som dessa lager har någon större kunskapspotential.
Den preliminära makrofossilanalysen visar att det finns förutsättningar för ytterligare provtagning och analys, åtminstone i de djupaste liggande lagren, från stadens äldsta tid.
De rika fynden av ben, som vid en hastig genomgång tycks härröra från slakteriverksamhet och som i så fall kan knytas till det historiskt kända ”Blodhakkonahuset” bör underssökas osteologiskt. Här finns möjlighet att komma nära en storskalig kötthantering och en del av mathållningen i staden.
Slaggen som påträffades i den dåvarande strandkanten bör analyseras, till att börja med för att få reda på vilken typ av processer den är ett resultat av. Det kan även vara av värde att undersöka slaggens sammansättning för att bestämma järnets kvalitet och eventuellt dess proveniens.
Sammantaget finns det möjlighet att med en undersökning av hela ytan för hiss, teknikutrymme att få mer kunskap om Kalmar gamla stad. Eftersom de avsatta lagren (till skillnad 1600-talets påförda massor) är relativt tunna i större delen av förundersökningsområdet blir kostnaden för en särskild arkeologisk undersökning lägre än vad man tidigare kunnat anta. Detta torde även gälla stora delar av den yta som planeras täckas av museibyggnaden.
Schaktning och pålning för konstmuseet
Kommunen har för avsikt att schakta så lite som tekniskt möjligt för museibyggnaden (delen NO om förundersökningsområdet). Vidare avser man att påla med krysspålar. Innan tillstånd för detta ges bör man, om motivet för ett sådant tillstånd är att fornlämningen skall bevaras för framtiden, noga undersöka hur de planerade ingreppen påverkar lämningarna under mark. Det finns mycket storsten i marken. Kan det uppstå förskjutningar vid pålningen som skadar stadsmuren och andra lämningar. Om schaktdjupet ligger nära de medeltida kulturlagren hur avser man att hindra accelererande nedbrytning av dessa och fynden i dem p.g.a. förändringar i miljön? Hur kommer lämningarna att skyddas från fysiska skador under byggandet?
Litteratur
Blomkvist, N, 2005. The Discovery of
the Baltic. The Northern World 15.
Blomkvist, N, 1982. Kalmars uppkomst och äldsta tid. –I: I Hammarström, (red). Kalmar stads historia I.
Ferm, O, Rahmqvist, S, Thor, L, 1987. Det medeltida Sverige. Band 4 Småland: 1 Möre: Norra och södra Möre, Kalmar stad.
Olsson, M, 1974. Kalmar stads kyrkor, I. Sveriges kyrkor 158.
Selling, D, 1982. Senmedeltidens Kalmar. –I: I Hammarström, (red). Kalmar stads historia II.
Selling, D, 1984. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. Rapport medeltidstaden nr 61, Kalmar.
Åkerlund, H. 1977. Kalmar i medeltid och vasatid.
Tekniska och administrativa uppgifter
Länsstyrelsens dnr: 431-7130-05
Kalmar läns museums dnr: 33-932-05
Landskap: Småland
Kommun: Kalmar
Stadsdel: Gamla
staden
Fastighet: Stadsparken
Ek.karta: 4G
6g Kalmar
X koordinat: 6281
640
Y koordinat: 1533
770
M ö h: 0,5
– 2,5
Fältarbetstid: 2005-11-14
– 2005-11-25
Antal arbetsdagar 10
Maskintid: 6
t
Personal: Mats
Blohmé, Martin Hansson, Karl-Magnus Lenntorp,
Magnus
Petersson, Eeva Rajala
Uppdragsgivare: Kalmar
kommun
Fynd nummer: KLM
39703: 1 - 175
Digitalfoto: Du
42
Fältmaterial och original förvaras på Kalmar läns museum.
Bilaga 1,
makrofossilanalyser
Testanalyser av prover från schakt vid Byttan, Kalmar stadspark
Prov (1) scakt II lager 7
Ved ++++, träkol +++, rötter +++
Fröer: Hasselnöt, hallon/björnbär (Rubus), ruderatväxter (ogräs)
Insekter: Kornvivlar (Sitophilus granarius), tjuvbaggar (Niptus?), m.fl.
Preliminär tolkning: Utkastlager, spannmålsförvaring
Prov (2) schakt II lager 4
Sot/träkol ++++, rötter +++, tegel/keramik +, ben +
Fröer: Hallon/björnbär (Rubus), förkolnade sädeskorn ++
Fisk: Fjäll, kotor av abborre eller gös
Preliminär tolkning: Brandlager, spanmålsförvaring
Prov (3) schakt II lager 3
Sot/träkol ++++, rötter ++
Fröer: Förkolnade sädeskorn +++
Fisk: Fjäll av abborre eller gös
Preliminär tolkning: Brandlager, spannmålsförvaring
Prov (4) schakt I lager 2
Träkol ++++, rötter +++
Fröer: Förkolnat sädeskorn
Fisk: Fjäll av abborre eller gös
Preliminär tolkning: utkastlager, brand
Prov 1 var det prov som var mest intressant med ett varierat frö- och insektmaterial. Prov 2 och 3 innehöll nästan bara förkolnat material. Prov 4 är mycket fattigt på bestämbara makroskopiska rester. Intressant är ju fynden av fiskrester bland de förkolnade sädeskornen. Du får bedöma om ni anser det vara intressant att fortsätta dessa undersökningar.
Geoffrey Lemdahl
Högskolan i Kalmar