De äldsta lämningar som hittills har påträffats i Bockekulla är ett antal lösfynd från två åkrar som kallas ”Backarna”. De består av ett par flacka kullar. Markägaren har på dessa små kullar hittat flera stenyxor samt redskap och avfall från redskapstillverkning i flinta. Yxorna består av en tjocknackig bergartsyxa och två simpla skafthålsyxor där nackpartiet saknas. De senare kan närmast dateras till slutet av stenåldern, den period som bär namnet senneolitikum, 2300-1800 f Kr. Den tjocknackiga yxan kan möjligen vara något äldre. Genom några lösfyndsinventeringar på 1990-talet kunde fyndmaterialet kompletteras. Efter inventeringarna uppgår antalet flintor till något 70-tal. Redskapen består av enkla skrap- och skärverktyg. Avfallet från redskapstillverkningen består av avslag och slagna bitar samt några kärnor. Typiskt för fyndmaterialet som helhet är att det är bearbetat med en grov, okomplicerad metod samt att det är påtagligt fragmenterat. Det anses inom forskningen att det här är kännetecken för flintanvändandet under senneolitikum och äldre bronsålder. Under den här perioden har införseln av flinta minskat och därför har man fått utnyttja den flinta man hade så mycket det gick, härav fragmenteringen. En tolkning av den grova tillverkningsteknik som avspeglas i såväl redskap som avfall är att man samtidigt tappat intresset för att lägga ner någon större omsorg på flintan. Det skulle bl a vara en följd av att bronset börjat introduceras som den nya statusmarkören i samhället.

Sannolikt kan man tänka sig en gård på Backarna som varit i bruk någon gång under slutet av stenåldern – äldre bronsålder, 2300-1100 f Kr. På den östra av de två backarna finns en koncentration av flinta som visar var redskapstillverkningen huvudsakligen har ägt rum. Om gården varit inriktad på odling eller djurhållning är svårt att avgöra, kanske det senare är troligast. Enligt pollendiagram från Möre kan man se en ökning i odlingsverksamheten vid tiden kring 2200 f Kr, men omkring 1800 f Kr minskar odlingen igen och ett landskap dominerat av björkskog breder ut sig.

Efter äldre bronsålder är det oklart vad som sker med platsen. Det finns inga säkra belägg för aktiviteter under järnåldern. Den lilla by som fick namnet Bockekulla är troligen etablerad under början av medeltiden. I skriftliga källor nämns inte Bockekulla förrän 1539. Byn bestod då av två frälseägda (frälse = adel) hemman. Ägaren hette Sten Bengtsson och hörde till den släkt som efter sitt sköldmärke kallas Ulv. Sten Bengtsson och hans son Anund hade Stävlö norr om Kalmar som sätesgård och kan beläggas som ägare till Bockekulla från 1539. Hur ägandet sett ut före detta år vet vi ingenting om. Gårdarna brukades av arrendebönder, så kallade landbor som betalade ränta (avrad) till jordägaren. Hemmanen kallades under 1600-talet Stora och Lilla Bockekulla. Om dem är känt att Lilla Bockekulla som så många andra gårdar i Möre skövlades och brändes av danskarna under Kalmarkriget 1611. Därefter låg hemmanet öde och jorden lades senare under Stora Bockekuklla. Vid mitten av 1600-talet ägdes gårdarna av Axel Oxenstierna, som hade Södra Möre härad som grevskap i förläning av drottning Kristina. 1683 bytte kronan till sig egendomen och anslog bl a ett båtsmanstorp på ägorna innan Bockekulla skattköptes, förmodligen under början av 1700-talet.

På Backarna finns flera lösfynd av keramik. Ett par bitar är av så kallat yngre svartgods och kan dateras till senmedeltid medan resten är så kallat rödgods med oklar datering, ca 15-1700-tal. Inom samma område har också en del bitar järnslagg påträffats. Vad dessa fynd representerar är oklart. En möjlighet är att de är spåren efter det under 1600-talet försvunna hemmanet Lilla Bockekulla. Att en bebyggelse funnits på platsen får också stöd av att åkerjorden här kallas Tomthägnaden på storskifteskartan från 1774. Namnet gömmer troligen minnet av en försvunnen gårdstomt. I de skogsbackar som gränsar till dagens åkrar finns gott om lämningar av fossil jordbruksmark (odlingsrösen, hägnadsrester, gamla åkerytor, en stenskodd brunn). En del av dessa lämningar får sin förklaring genom skifteskartan, men andra lämningar finns inte upptagna i något kartmaterial. De lämningarna kan tänkas vara spår av en markindelning under gårdsenheter som försvunnit. Möjligen har järnhantering förekommit i anslutning till det försvunna gårdsläget, att döma av järnslaggsfynden. Väster om Backaran finns ett låglänt parti, nu en utdikad åker kallad Mossen. I äldre tid har detta område varit en våtmark och kanske har man kunnat bärga myrmalm här. För att kunna erhålla en tydligare bild av aktiviteterna under olika delar av historien skulle det emellertid krävas en arkeologisk undersökning.

Bockekulla har aldrig varit någon uppseendeväckande plats. Bara en plats som många andra platser där mänskligt liv har tilldragit sig under olika perioder av historien. Det är också lite av poängen med att berätta om Bockekulla. Att spegla det vanliga och vardagliga.  I den arkeologiska forskningen hamnar sådana platser ofta lite i skymundan för de stora maktstrukturerna, de spektakulära fynden och de exceptionella platserna. Av den anledningen är den trots allt ganska mångfasetterade fornlämningsmiljön kring Bockekulla också väl värd att lyftas fram ur tidens glömska och belysas som en av alla de platser som i det förflutna och i nuet utgör landskapet.

Pierre Petersson

Källor till denna text:
Almqvist, J. A. 1976. Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden. Fjärde delen. Småland. Stockholm.

Ferm, Rahmqvist & Thor. 1987. Det Medeltida Sverige 4:1. Möre, Kalmar stad. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Gurstad – Nilsson, H. 2001. Hövdingar…över vad? Gemenskaper och nätverk kring Kalmarsund 2300-500 f Kr. I: Möre, historien om ett småland. (Red. Magnusson, G.). Kalmar.

Lantmäterikontoret i Kalmar. Bockekulla, storskifte 1774.

Nilsson, N-O. 2001. Landskapsutveckling och kulturlandskapets historia i Möre, en pollenanalytisk undersökning i Ljungby. I:  Möre, historien om ett småland. (Red. Magnusson, G.). Kalmar.

Petersson, P. 1997. Bockekulla. En studie av en bortglömd fornlämningsmiljö i Söderåkra sn, Torsås kn, Småland. C-uppsats. Stockholms Universitet / Högskolan på Gotland.

Wernstedt, Gillingstam & Möller. 1989. Äldre Svenska Frälsesläkter I:3. Art. ”Ulv”. Riddarhusredaktionen, Stockholm.