Gravhällarna som persongalleri
Att gå runt bland gravhällarna idag ger en spännande inblick i 1600- och 1700-talets Kalmar. Gravhällarnas rika utsmyckning och inskriptionernas formuleringar ger en förnimmelse av en stad där handlare, rådmän, officierare och grevar tävlade om att synas och stoltsera med sin rikedom. Graven skulle ligga på rätt ställe i kyrkorummet, gravhällen skulle vara rikt utsmyckad och vacker. I många fall var hällen mejslad i så djup relief att den säkert bokstavligen fick folk på fall. Detta skapade uppmärksamhet. I vissa fall var man så rik och betydelsefull att man lät tillverka en helt slät häll, som placerades över en dyr grav i koret - sedan hängde man upp ett stort och påkostat epitafium som man var säker på att alla i kyrkan skulle se - oavsett var man satt.
Äldsta gravhällen
Den första gravhällen att täcka en gravplats i domkyrkan var handlaren David Heijocks gravhäll från 1660.
I fråga om den gravhäll som är äldst kan nämnas Gravhäll 77, daterad 1598. Lektorn, senare prästen och kontraktsprosten Petrus Frigelius tecknade av denna gravhäll som tillhörde Jon Svensson och Elisabet Rolandsdotter. Den flitige Frigelius reste runt och dokumenterade kyrkliga miljöer i Kalmartrakten på 1750-talet. Någon gång, eventuellt sommaren 1754, besökte han gamla kyrkogården i Kalmar och där lät han avbilda Gravhäll 77. Den Frigelianska samlingen är på så vis en ovärderlig källa för datering, beskrivning och jämförelser av gravhällarna idag.
