Storkyrkan raseras
Storkyrkan från 1200-talets början var belägen innanför stadens befästningsverk och hade en central plats i den medeltida staden. Runt kyrkan fanns en kyrkogård. Seden att begravas i kyrkan förekom redan under medeltiden, men blev allt vanligare under 1600-talet. Där skall ha funnits ett antal gravar, vars gravhällar finns kvar än idag. Somliga ligger kvar på gamla kyrkogården – andra har i olika omgångar och under varierande omständigheter flyttats till domkyrkan på Kvarnholmen. Hällarna speglar begravningens seder och bruk från medeltiden fram till 1800-talet. De skildrar såväl lagar och förordningar som stiltrender och ideal.

Stormaktstidens svåra krigsår drabbade Kalmar hårt. Ur fortifikatorisk synpunkt ansågs det olämpligt att Kalmar stad och slott låg så nära varandra. På regentens befallning skulle en ny stad anläggas på Kvarnholmen innanför vallgravar och befästningsverk. Där skulle självfallet finnas en kyrka. År 1660 påbörjades byggnadsarbetet. I enlighet med den kungliga befallningen sprängdes Storkyrkan år 1678. Innan rivningen tillvaratogs, förutom delar av inredningen, ett antal gravhällar. Det finns exempel på hällar som flyttades eftersom ägarna hade köpt nya gravar i domkyrkan. Andra ”likstenar” skulle begagnas till ”nya kyrkans framledes zirater och prydnader”. Platsen där Storkyrkan legat blev tillsammans med den omliggande kyrkogården en begravningsplats som kom att kallas ”gamla kyrkogården”.


Storkyrkan i det gamla Kalmar. Bilden visar en modell i Kalmar läns museums medeltidsutställning.


Kalmar domkyrka uppförs

Det nya Kalmar byggdes på Kvarnholmen runt 1600-talets mitt. Överflyttningen från den gamla staden var i stort sett avslutad 1658. Den nya, befästa staden planerades efter rådande renässansideal. Enligt detta mönster placerades kyrkan och rådhuset mittemot varandra vid ett större torg. Domkyrkan byggdes efter ritningar av Nikodemus Tessin d. ä. och är ett av de främsta exemplen på barockklassicismens genombrott i Sverige.Kalmar domkyrkas ritningsserie speglar det komplicerade samspelet mellan den nya stilen, liturgiska hänsyn, traditionen och fästnings-stadens krav. Byggnadsskedets 40-åriga tidsspann är ytterst spännande. Arbetet påbörjades 1660, men det avbröts vid flera tillfällen, bland annat då Skånska kriget rasade. Byggandet återupptogs och först 1703 stod Kalmar domkyrka helt färdig.


Kalmar domkyrka med omgivning som den tecknats av C. S. Hallbeck.

År 1681 hölls den första begravningsgudstjänsten i domkyrkan. Murarna hade bara nått upp till första våningens fönster och kyrkorummet täcktes av ett provisoriskt tegeltak. Klockstapeln i trä var uppställd på torget utanför. Församlingsmedlemmen som begravdes var den skotske handelsmannen och rådmannen David Heijock. Han blev 61 år gammal och hann under sin tid i Kalmar bli en inflytelserik person. Under två omgångar utsågs Heijock till föreståndare för kyrkobyggandet. Det påstås att han som tack för sina insatser, skall ha tilldelats fri gravplats i domkyrkan. På annat håll uppges att Heijocks änka skall ha betalat 100 daler kopparmynt för grav nr 26, som var en representativ plats i stora gången nära koret. Däremot skall han som rådman ha fått fri klockringning, gravöppning och bårkläde.

Domkyrkobygget slutförs

På Karl XI:s befallning övervakade amiralgeneralen Hans Wachtmeister domkyrkans slutliga fullbordande. Köpmannen och byggmästaren Hans Mikael Krahner lät uppföra tornens och gavlarnas murverk år 1692. Krahners gravhäll (Gravhäll 15), som pryds att en skickligt mejslad tornhuv, påminner än idag om hans insatser vid kyrkobyggandet.

År 1699 hade byggnationerna kommit långt. Kyrkorummet hade använts för gudstjänster sedan "förinvigningen" 1683. Gravhällar hade flyttats in från Storkyrkan och de första gravsättningarna hade skett. I detta skede upptäcktes att golvet enligt ritningarna skulle höjas cirka en meter. Utfyllnaden krävde 530 kärror jord, som kördes in av stadens bönder. Det mesta av arbetet gjordes av församlingens medlemmar, men korets och sakristians upphöjning och reparation bekostades av kyrkans enskilda kassa. Dödgrävaren Måns Spink ansvarade för att lyfta undan och sedan lägga tillbaka åtta gravhällar.

Kyrkans inkomster

Domkyrkobygget var ett stort och mycket kostsamt projekt. Kalmar var fortfarande en liten stad med relativt få invånare. Stadens förflyttning till Kvarnholmen hade påtvingats av Kronan. Förutom 1658-års rikskollekt och visst bidrag på 1680-talet fick kyrkan och Kalmarborna själva finansiera både kyrkobygge och underhåll. Här följer exempel på kyrkans tidiga inkomstkällor:

· Domkyrkotunnan
· Kronotionden
· Bötesmedel
· Kollektmedel
· Reparationsunderstödet
· Församlingarnas hjälp
· Bropenningar
· Inkomster av fortifikationsjordarna

Gravhällarna som historiskt dokument

Våra samlade kunskaper kring domkyrkans gravhällar är viktiga i berättandet av kalmar stads historia. Hällarna utgör tillsammans ett historiskt dokument som speglar Kalmar från medeltiden, via Stormaktstiden fram tills idag. På så vis är de symboler för gångna tider.

Gravhällarna berättar också om sig själva och hur de har fått förändrade funktioner med tiden. Från att ha varit statusmarkörer och hällar över gravplatser har de vid restaureringarna 1834 och 1914 fått nya funktioner som utsmyckning och upplevelseskapare i kyrkorummet. Man kan även se tecken på att man av ekonomiska och praktiska skäl har använt gravhällarna som byggnadsmaterial - som golvbeläggning och förstärkning.

Sin mest uttalade och viktiga roll har gravhällen dock haft som häll över grav. Tillsammans utgör hällarna symboler för 1500 till 2000 personer som gravsattes i domkyrkan under 143 år mellan 1681 och 1824. Detta historiska perspektiv ger inblickar i hur synen på döden har förändrats. Under 143 år hade domkyrkan samma funktion som dagens kyrkogårdar. Gudstjänstbesökarna påmindes om sina anförvanter, grannar och vänner eller ovänner som låg begravda under kyrkgolvet. Påminnelsen måste ha varit påtaglig, fast på ett helt annat sätt under sommarhalvåret då stanken stundtals var outhärdlig både inne i kyrkan och ute på torget. Det hela ger ett viktigt perspektiv på hur vi lever idag.

Fotot föreställer skivan på ett fällbord med intarsiainläggningar. Bordet, som är från 1700-talets andra hälft, ingår i Nordiska museets samlingar. Det finns en hel grupp av bord med Kalmarmotiv.

Illustration över gravar och gravpriser i domkyrkan. Mörkblå ton indikerar de högsta gravpriserna. Mellanblå färg indikerar något billigare gravar, men som ändå ligger på en attrakttiv plats i kyrkorummet. Ljusblå färg indikerar de minst kostsamma gravplatserna.

Status och titulering var viktigt förr.
Sammanställning av olika titlar som förekommer i gravförteckningarna och på gravhällarna.

Högre tjänstemän och betydande personer

48 handlare (köpmän, handelsmän eller handlanden)
26 rådmän
9 borgmästare (politi- , justitie- eller viceborgmästare)
5 kyrkoherdar
4 fältskärer (fältskär, arkiater, badare)
3 skeppare
3 landshövdingar
2 proster
2 tullnärer
2 proviantmästare
2 kollegor

Kvinnor med titel

Flera änkor
2 matronor
Friherrinna

Militärer

4 kommendanter
4 amiraler (ex. konteramiral)
2 kaptener
2 översten
3 löjtnanter (överste-, och generallöjtnant)
2 majorer (artilleri-, och holmmajor

Hantverk, tillverkning och försäljning

3 skeppsbyggmästare
3 hattmakare
3 guldsmeder
3 apotekare
2 bryggare
2 kopparslagare
2 konterfejtare

Exempel på övriga titlar

Färgare
Klädpressare
Fabrikör
Ombudsman
Juvelerare
Skomakare
Garvare
Buntmakare
Sadelmakare
Snickare
Skräddargesäll
Stadssekreterare
Fortifikationskassör
Landskamererare
Riksråd
Professor
Bohagsfogde
Landräntmästare
Ekipagekommissarie
Överkommissarie
Tullförvaltare
Kassör
Jägmästare
Dykerikommissarie
Hauptman
Biskop
Friherre
Brukspatron