Nu flyttas domkyrkans gravhällar – igen!
Den som sjunger i någon av kyrkans körer eller är med i någon orkester som spelat i domkyrkan vet att golvet i kyrkans kor inte är helt bekvämt att stå på. Många av kyrkans vackra gravhällar är placerade här och flera av dem har djupt huggen dekor. Därför har ett av önskemålen med den stora renovering som nu sker varit att flytta gravhällarna så att man får ett bättre golv i koret och i kyrkans gångar. Av de gravhällar som idag finns i domkyrkan är det bara två som ligger på sin ursprungliga plats där människorna som omtalas på gravhällen en gång i tiden blev begravda. Det är den s k Wachmeisterska gravkryptan i koret. Den gravplatsen kommer att få en egen artikel längre fram i den här serien. Den andra gravhällen är Adam Semmels gravhäll från 1687. Denna gravhäll ligger i gången, nära kyrkans norra ingång.
Gravhällarna har flyttats runt vid flera tillfällen. Sin nuvarande placering fick de vid renoveringen på 1910-talet. Totalt finns det 80 stycken gravhällar bevarade i domkyrkan. Utseende varierar från släta hällar utan någon inskription till praktverk i karolinsk kalmarbarock. Några gravhällar överfördes från storkyrkan i Gamla staden. Äldst av dessa gravhällar är troligen Jon Svensson och Elisabet Rolandsdotters häll från 1598. Den första begravningen inne i den nybyggda Domkyrkan hölls 1681. Då begravdes handelsmannen och rådmannen David Heijock.
De flesta av domkyrkans gravhällar ska flyttas. Så här går arbetet till.
I slutet av 1700-talet blev fler och fler kritiska till begravningarna inne i kyrkorna. Det var naturligtvis besvärligt att flytta de stora och tunga gravhällarna när någon skulle begravas i familjegraven. Under den tid som begravningar utfördes i domkyrkan gravsattes närmare 2000 personer. Det innebär att man i genomsnitt hade 13 begravningar per år. Det var också så att alla gravsättningar inne i kyrkan kunde göra det otrevligt att vistas där, i synnerhet sommartid. Det luktade illa i våra förfäders kyrkor. År 1815 kom till slut en lag som förbjöd gravsättningar inne i kyrkorna. I domkyrkan hade det under slutet av 1700-talet blivit allt färre som gravsattes i kyrkan men det var först 1824 som den sista begravningen genomfördes. Den sista gravsättningen gjordes i någon av de gravar som tillhörde en adelsfamilj men vem personen var är inte omnämnt.
Alla gravhällar, utom en, är av kalksten. Undantaget är en marmorhäll från 1798 över släkten Hanell. Detta är också den yngsta gravhällen i domkyrkan. I hörnen har den ännu kvar de försänkta ringar av järn som användes för att lyfta gravhällen. Gravhällarna av kalksten från slutet av 1600-talet skulle kunna vara huggna av bildhuggarmästaren Basilius Goldtsmidt eller någon av hans söner. De var alla verksamma i Kalmar. Flera av stenarna från den här tiden är utförda i en stil som vi valt att kalla karolinsk kalmarbarock. De karaktäriserades av att de i mitten har ett sirligt spegelmonogram inom en kraftig, skulpterad krans.
Alla de gravhällar som idag finns i domkyrkan ska bevaras i kyrkorummet men man kommer att flytta undan de gravhällar som har djupast dekor till utrymmen där man inte behöver gå eller stå. Flera av gravhällarna kommer att läggas i bänkkvarteren och täckas av ett trägolv.
Gravhällarna med sina inskriptioner är ett spännande material som berättar om de människor som levde och verkade här i Kalmar från slutet av 1500-talet fram till början av 1800-talet. Mera om vilka som begravdes under de praktfulla hällarna återkommer vi till längre fram i den här serien.
Inför renoveringen av domkyrkan gjorde Johan Apelman och Eva-Lena Holmgren, båda Kalmar läns museum, en utredning om gravhällarnas historia. Denna finns på Stadsbiblioteket i Kalmar eller kan köpas på Kalmar läns museum.
Magdalena Jonsson, Antikvarie
Kalmar läns museum
