Stormaktstiden och domkyrkan

Blickar vi ut över det som vi sentida betraktare valt att kalla Stormaktstiden kan vi inledningsvis konstatera att trots ivriga försök var det svenska riket ännu i början av 1600-talet en marginell makt i Europa. Det nordiska närområdet dominerades fortfarande av Danmark.

I samband med Gustav II Adolfs trontillträde 1611 inträdde en ny politisk era i Sverige. Militärt och politiskt gick det svenska riket från klarhet till klarhet. Det mönster som kan skönjas i svensk utrikespolitik gick ut på att få bort Ryssland från östersjöområdet samt att erövra flodmynningarna för att därigenom behärska handelsvägarna och erhålla tullinkomster.
År 1630 var Sverige en stark östersjömakt och genom ingripandet i den härva av konflikter som vi känner som trettioåriga kriget blev Sverige en europeisk stormakt. Priset var dock högt, såväl i människoliv som i penningar.

De ständiga krigen fick också vittgående följder för statens organisation. En tidig ämbetsmannastat, militärstaten, växte fram för att administrera krigföringen och stormaktsväldet.
Självständiga kollegier och ämbetsverk byggdes upp och fick tydliga instruktioner. Riket indelades i län och en landshövdingeinstitution inrättades. Även landets högsta ledning fick reglerade former innefattande allt från riksdagsordning till regeringsform.

Stadsgrundandet fick ett kraftigt uppsving liksom olika industriella näringar som gruvindustri och vapentillverkning.
Kort sagt, på samhällets skilda plan sattes alla krafter in för att nå målet – en stormakt! För att sammantaget fånga detta i några få rader så gjorde adel och allmoge krigstjänst, borgare och bergsmän förde riket till en ekonomisk maktställning, prästerna predikade Luthers läror till folkmoralens fromma.

Och just när riket stod på sin absoluta höjdpunkt 1660 inleddes byggandet av Kalmar Domkyrka. Detta byggnadsverk blev en på många sätt stark manifestation av tiden och dess tankar och utgör ännu i dag ett markant inslag i Kalmars stadsbild. 

I närmare ett halvt sekel stretade man på med kyrkobyggandet. Tiden ömsade skinn och stormaktsväldets svanesång ackompanjerades av krigstrummor, kanonskott och ond bråd död. Skottet vid Fredrikshald ändade alltihop men domkyrkan finns kvar!

 

Peter Danielsson, antikvarie,
Kalmar läns museum