 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Kalmar på 1200-talet
Undersökningen av skelettet som återfanns vid Kalmar Slott går vidare. Som vi tidigare berättat om visade 14C-dateringen att den unge mannen avled nån gång under 1200-talet, och i den här veckans avsnitt tar vi därför en närmare titt på hur Kalmar tedde sig under denna tid.
1200-talet i Kalmar var en omvälvande tid, staden var ung och det hände mycket både socialt, ekonomisk och politiskt. De tidigaste beläggen för Kalmar som handelsplats, dit man färdades för att utbyta varor och tjänster, återfinns i skriftliga källor från 1200-talets början. Från 1200-talets mitt kan man börja tala om Kalmar som en stad i egentlig betydelse. Den hade då egen domstol, en fogde och något som kan tolkas som ett styrande organ. Vid den här tiden anläggs också Svartbrödraklostret, ett Dominikankonvent, vilket också tyder på att bebyggelse och organisation varit stadslik. Dominikan- och Franciskankonvent förlades i regel vid livligt trafikerade och tätbefolkade orter. En försvarsmur av sten som skyddade staden mot landsidan började sannolikt byggas under 1200-talet, men det skulle dröja fram till 1300-talet innan stadsmuren stod färdig även mot sjösidan.
Borgen med kastalen, försvarstornet.
Borgen
Den mäktigaste byggnaden var borgen som låg strax intill staden ute på en holme. Fram till slutet av 1200-talet bestod borgen av en träbefästning med en kastal, ett försvarstorn av sten. Men under 1200-talets slut byggdes borgen ut med ringmur av sten och flera stenbyggnader. Från borgen kunde man blicka ut över staden som låg där intill. Hur stor var då staden? Med moderna mått mätt skulle vi inte tycka att den var särskilt stor. Med utgångspunkt i de medeltida murar som återfunnits kan vi skapa oss en god bild av stadens utbredning. Den bebyggelse som låg innanför murarna låg inom ett område som inte var större än cirka 450 x 450 meter. Innanför murarna slingrade sig vägarna fram genom en bebyggelse som till största delen bestod av trähus. Endast de viktigaste byggnaderna i staden var byggda av sten och endast de rikaste borgarna hade råd att bygga bostadshus av sten.
Bykyrkan
Mitt i staden låg bykyrkan som hade börjat byggas under 1200-talet och som syntes över alla andra byggnader. Av de senaste arkeologiska resultaten att döma så hade staden en lantlig prägel. Det har varit ett öppet landskap med betande boskap och på sina ställen små åkertäppor. Till en början har det sannolikt varit betande djur även inne i staden men ju längre tiden led och staden växte så var alla öppna områden troligtvis tvungna att bebyggas. Att så var fallet kan man förstå av ett beslut år 1293 där kyrkogården måste minskas till förmån för bebyggelse. Hamnen kom att bli en livlig del av staden där skepp lade till och varor lastades i och ur för vidare transport och försäljning. Tyskarna kom att bli en betydande del av stadens befolkning från 1200-talets mitt, i och med att handeln och Kalmars ekonomiska och politiska betydelse ökade. Förbindelserna med Lübeck var särskilt betydande och Kalmar utgjorde ur juridisk synvinkel en tysk rättslig enklav.
På 1200-talet var hamnen i Kalmar var full av liv, skepp lade till och lastades i och ur.
Foto: Birger Ohlson
Alla kungens män
Det kungliga inflytandet var märkbart med god tillgång på resurser indrivna från landsbygden kring staden för den kungliga och kyrkliga representationen. Den påvlige legaten Guido besöker 1266 Kalmar med ett ”25 hästar” stort och lysande följe och stannar tre sommarveckor. Under samma tid befinner sig också Birger jarl, hans söner, flertalet svenska biskopar samt många andra av rikets kyrkliga och profana befattningshavare i Kalmar. Tio år senare, vid Mårtensmäss den 11 november 1276, gifter sig Magnus Ladulås med Hedvig, dotter till greve Gerhard av Holstein. Bröllopet står i Kalmar, och även denna gång måste ett stort följe ha tärt på stadens och omlandets resurser. 1285 hålls ett stort fredsmöte i Kalmar, där kung Magnus medlade i handelskonflikten mellan hansastäderna och Norge. Närvarande vid mötet var, förutom det svenska hovet och den norske kungens ombud med uppvaktning och följe, representanter för städerna Lübeck, Rostock, Wismar, Stralsund, Greifswald, Riga och Visby samt ett antal adjungerade vendiska furstar, alla naturligtvis med följen om minst 10-20 hästar. Förhandlingarna pågår hela oktober månad.
Sannolikt har Kalmars befolkning närmare fördubblats under sådana här stora begivenheter. Indrivningen av resurserna för sådana här tillfällen och för kontrollen av handeln har krävt en maktapparat. Stadens (och sannolikt även omlandets) fogde, en släkting till kungen, folkungen och östgötalagmannen Magnus Bengtsson, utövar den nödvändiga makten. Kopplingen till Östergötland är tydlig även på andra sätt. År 1278 överlåter Magnus Ladulås patronatsrätten till Kalmar bykyrka till dekanen i Linköping.
Fram träder bilden av 1200-talets Kalmar som en stad sjudande av handel, byggnation, storpolitik och internationella impulser. Färgsprakande följen av kungligheter, stormän, riddare och präster ses på Kalmars vindlande gator, liksom tiggarmunkar, mammor, handelsmän, smeder, brännförgyllare, krukmakare, bodkrämare och vallpojkar. De franska murarna med sina murargesäller och lokala hantlangare är många och verkar finnas överallt med sitt arbete. Knektarna i vaktmanskapet med sina lejonprydda livréer är inte så många, men ofta högljudda och hotfulla, särskilt när de är berusade. Här ropas, talas, skämtas, sjungs, klagas och tröstas på småländska, latin, öländska, plattyska, östgötska, franska, stundom även på italienska. Staden är öppen mot havet och vägen mot Lübeck men huvudsakligen stängd och vaksam mot Mörebygden. Det var i denna dynamiska tid som den döde på slottet levde och dog.
Vill du läsa mer om Kalmar under 1200-talet? Dr. Martin Hansson har skrivit en spännande artikel som du kan ladda ner. (PDF) 
Nästa avsnitt kommer nästa fredag;
Varför begravdes den döde på mage? - Död och begravning i 1200-talets Kalmar.
