Benen börjar berätta

Sedan skelettet upptäcktes i schaktet på borggården vid Kalmar slott frilades det försiktigt av Cecilia Ring, arkeolog på Kalmar läns museum och Anna Kloo-Andersson, osteolog på Jönköpings läns museum. Skelettet verkar välbevarat och man beslutar direkt att Anna ska ta med sig materialet till Jönköping för vidare undersökning och analys. – Benen ska få börja berätta sin historia.

När skelettet först undersöks kan osteologen genom att titta på kraniets och benens form ge en första indikation på vilket kön och ungefärlig ålder den döde har haft. Ibland kan skador på skelettet direkt visa på en trolig dödsorsak. Anna Kloo-Andersson kunde ganska snabbt konstatera att det troligtvis rör sig om en ung man, 20–25 år. Han har varit ungefär 170-175 cm lång, och var ganska spensligt byggd. Tänderna har varit i gott skick, men vissa iakttagelser på skelettet tyder på att han någon gång under livet lidit av näringsbrist. Anna kunde också se att han har haft problem med sin höft, kanske med stor smärta som följd. På höger höftkula syns en förtunning på ena sidan och en bentillväxt på den andra. Vissa blankslitna ytor, om dock små, kunde också upptäckas, och man kan se att det saknas brosk. Dessa tecken tolkas som spår av en förslitningsskada. Anna kunde också se små förändringar, små håligheter, i ett par av kotorna i ländryggen. Dessa förändringar kan möjligen höra ihop med höftproblemen, på så sätt att ryggen helt enkelt har kompenserat för en sned höft med ytterligare förslitningar som följd.

Parallellt med undersökningen i Jönköping sändes ett prov till Ångströmlaboratoriet i Uppsala för en ¹⁴C-datering. Ganska snart kom resultatet från analysen; den unge mannen avled någon gång mellan åren 1180–1290 e Kr! Beräkningar visar att störst sannolikhet för dateringen finns inom den senare delen av perioden, mellan ca 1220 och 1275 e Kr. Skelettet är alltså nästan dubbelt så gammalt som vi först trodde, vilket förstås gör att spänningen ökar ytterligare! Kanske kommer den fortsatta undersökningen att kunna ge oss helt nya kunskaper om Kalmars och slottets framväxt under 1200-talet, och kanske även om livet i regionen i stort under medeltiden.

Sofistikerade analysmetoder
För att få fram mer fakta kring den avlidne personen kan man också använda betydligt mer sofistikerade metoder. Naturvetenskapen erbjuder en mängd olika analysmetoder som kan användas på arkeologiskt material för att få svar på särskilda frågor, man pratar då om laborativ arkeologi. Välbevarat skelettmaterial är särskilt tacksamt, och genom att försiktigt borra små hål i ben och tänder och i laboratoriemiljö utföra olika analyser på benpulvret går det att få fram fler svar på våra frågor än vad som kanske verkar möjligt. Arkeologen Ludvig Papmehl-Dufay kontaktade därför Arkeologiska forskningslaboratoriet (AFL) vid Stockholms universitet, som är Sveriges enda forsknings- och utbildningsinstitution för laborativa analyser av arkeologiskt material. AFL åtog sig uppdraget, och underkäken och ett rörben från skelettet på Kalmar slott sändes till Stockholm och det väntande forskarteamet som leds av professor Kerstin Lidén. Forskarna på AFL är alla arkeologer som specialiserat sig på laborativa analyser av olika slag.

Elin Fornander, doktorand vid AFL, förbereder här försiktigt ett borrprov ur en av tänderna i underkäken. Med hjälp av ett tandläkarborr tar hon fram pulver från benet och lägger i aluminiumfolie. Ur pulvret extraheras proteinet kollagen där sedan isotoperna kan mätas.Genom att extrahera kollagen ur benmaterialet kan laboratoriet mäta kvoterna av olika isotoper som i sin tur ger upplysningar om olika aspekter om den döde. Stabila isotoper av grundämnena kol, kväve och svavel ger oss möjlighet att få fram en stor mängd information om var och hur den döde har levt, vilken typ av mat han eller hon har levat av och till och med var personen i fråga har växt upp. Kolisotoperna och kväveisotoperna berättar om vilken typ av protein som har ingått i kosten; isotoperna av kol visar om det härrör från landlevande eller havslevande organismer, och isotoperna av kväve visar var någonstans i näringskedjan individen befunnit sig. Svavelisotoperna ger information om geografiskt ursprung och förflyttningar. Liknande information kan även fås genom analyser av Strontiumisotoper, något som vi hoppas få till stånd under senvåren.


Cecila RIng och röntgenöverläkare Roland Ilg förbereder CT-scanning av kraniet. Annika Linåker, röntgensköterska och Ludvig Paphmehl-Dufay, arkeolog, assisterar.

DNA analyser, vad ger de för svar?
DNA-analys är en metod som de flesta känner till, eftersom den ofta används av polisen i brottsutredningar av olika slag. Arkeologiskt arbete liknas ibland vid detektivarbete eller brottsplatsundersökningar, och faktum är att DNA-analyser kan ge många svar även i arkeologiska sammanhang. Det är dock inte så enkelt som att vi genom ett DNA-prov kan identifiera exakt vem den döde var; arbetet med gammalt DNA är extremt komplicerat och i många fall vanskligt, och det går inte att på förhand veta om DNA överhuvudtaget finns bevarat i ett visst skelett. I vårt fall hoppas vi på genetisk väg kunna få fram information om hårfärg, ögonfärg och kanske också eventuella sjukdomar som den döde har lidit av. Även dessa analyser utförs vid AFL i Stockholm. Dr Anna Linderholm är specialiserad på arbete med gammalt DNA, och är den som ska genomföra analyserna av skelettet.
En sak som gör arbetet med gammalt DNA problematiskt är att molekylerna av olika orsaker, genom tidens tand och förändringar i temperatur, fuktighet med mera, brutits ned. De DNA-sekvenser man kan få fram ur arkeologiskt skelettmaterial är helt enkelt trasiga, och därför svåra att ”läsa av”. Med hjälp av olika mycket avancerade metoder kan man kopiera och ”laga” sekvenserna och på så sätt få fram en avläsbar större DNA-sekvens där en mängd information om den dödes genetiska egenskaper kan fås. Men är DNAt allt för nedbrutet går det inte att reparera, och en analys är därför inte garanterad att lyckas. En annan svårighet är risken för föroreningar, där modernt mänskligt DNA lätt kan slinka med i provet och försvåra tolkningen av resultatet. Arbetet med DNA-analyser på skelettet från Kalmar slott har påbörjats, men vi har ännu inte fått resultaten och vet därför ännu inte om DNA finns bevarat eller ej.

Ångströmslaboratoriet. Bilden från acceleratoranläggningen visar systemets injektordel med driftchefen Jonas Åström i arbete.

Nästa avsnitt kommer nästa fredag. Missa inte TV4 Sydost 18:30, fredagar . Du även lyssna på Radio Kalmar, Skvallertorget på fredagar.
Nästa veckas ämne; Det är nu Kalmar växer fram, -Vi beger oss till 1200-talet!